En rädsla
Jag har en rädsla i livet. Och den rädslan förvärras hela tiden. Jag är helt enkelt rädd för att bli gammal och grå ensam.
Snus
Jag har varit rökfri i fyra månader. Ja nästintill rökfri. Jag har rökt när jag festat till det, det medger jag. Men med tanke på att jag tidigare rökte ett ciggpaket om dan så är jag väldigt nöjd med att jag bara rökt vid fest. Inte ens när jag varit upprörd har jag rökt. Inte ens när kusinen J kommit smygande på kvällen och velat ta en kvällscigarett har jag rökt. Inte ens när Lillan rökt har jag rökt. När jag varit ute på krogen har jag kanske rökt en cigg. Jag har i princip rökt som mest när jag haft en förfestdrink i min hand. Jag har köpt ett ciggpaket när jag festat vaknat nästa morgon med 15 cigaretter kvar, lagt det i min bokhylla och tagit fram det först när en ny fest börjat. Jag har varit duktig. Jag är numera en tvättäkta snusare. För även om jag har dom där cigaretterna och även om snuset är slut så trippar jag iväg till Ica och köper mig en ny dosa snus. Jag har inte ens en tanke på att jag ska välja en cigarett framför mitt älskade snus. Jag älskar snus och jag kan inte förstå att jag tidigare tyckt att detta var vidrigt. Det är gott och visst det är beroendeframkallande.
Folk skakar på huvudet och säger men att snusa är inte bra. Nej det är det inte. Jag förstör min tänder, jag fräter sönder min läpp och jag får i mig en massa nikotin. Ja det finns säkert en massa andra saker som inte är bra med snus. Men det absolut viktigaste för mig är att snus ÄR bättre än att röka. Jag kan känna lukter, jag förstör inte mina lungor, mina blodkärl, min hals, Jag mår helt enkelt lite bättre när jag snusar. Det är helt enkelt fint som snus.
Jag är mäktigt stolt över mig själv. Och jag är mäktigt stolt över att vara snusare! Så istället för att rynka på näsan så fan var ni också mäktigt stolta över mig om inte mäktigt så åtminstone stolta. Var stolta över att snuset är mitt allt och inte Marlboro Light!
Höjdskräck
Jag lider av en enorm höjdskräck. Är jag ute på en balkong som är 3 våningar upp känner jag enorm ångest, väggarna rör sig och det känns som om någon långsamt flyttar mig närmre räcket. Det är skit jobbigt. Men det har blivit bättre med åren. Nu bor jag till och med på tredje våningen, jag kommer i och för sig aldrig att tvätta mitt fönster eller öppna det men jag kan åtminstone bo där. Men detta ger mig ångest....
Dubai - bild från
Aftonbladet
Förvirringen
Igår var jag helvimsig. Jag glömde totalt bort och stämpla ur när jag gick från jobbet igårkväll. Kommer hem till korridoren och stoppar nyckeln i dörren, tittar upp och mitt framför mig står det 112. Ja, Linas granne (kommer tyvärr inte ihåg vad han heter) ring 112 för en viss Lina är påväg och bryta sig in i ditt rum. Ja, jag stoppade nyckeln i helt fel lås, jag bor nämligen på 111. Rädd blev jag och kallade mig själv; jävla idiotjävel, är du helt störd i huvudet? Hoppas inte grannen hörde det, för då måste han verkligen undra vad fan det är för miffo som flyttat in. När chocken lagt sig sågår jag och lägger mig. Men så i morse när jag gick upp så smäller det i dörren min. Till min förvåning så är dörren varken stängd eller låst utan helt öppen. Min teori är att grannen min helt enkelt gav igen. Det kan ju absolut inte vara så att jag var så totalt vimsig!?
Vill du veta vilka sorts bloggare du är?
Den här var jag;
Idealisten
"Människan i främsta rummet!"
Idealister är framförallt intresserade av människor och relationer - men på ett abstrakt plan. De återfinns ofta som exempelvis präster, psykologer eller politiska förkämpar för bättre världar. Mahatma Gandhi är den kanske mest kända Idealisten. Moral och andlighet är exempel på abstrakta människoorienterade begrepp som Idealister dras till - och ägnar en oerhört stor energi åt. De är ofta entusiastiska och fantasirika - och mår som allra bäst när de får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas.
Idealister har en talang för kreativa lösningar och relationer vilket gör att de ofta trivs bra med arbete som innebär att att snabbt sätta sig in i och lösa kommunikativa problem. Typexempel på detta är att arbeta som kommunikationskonsult, där de föredrar den första kreativa fasen och kundkontakten framför att planera och genomföra delmoment.
Jag tycker faktiskt att den stämmer ganska väl med tanke på att det är socionom jag ska bli. Gå in på den här sidan för att veta vilka bloggtyp du är!
Jag är...
fundersam, fundersam och återigen fundersam.
Lite väl mycket godis och vårtrötthet
Idag har jag krängt massor, två dubbelnougat, en Japp och så en halv kladdkaka... och jag kan äta mer. Anna panna frågade mig om jag var deprimerad... och jo jag är nog lite deprimerad. Så nu är det meningen att ni ska tycka synd om mig. Skämt och sido jag är nog inte deprimerad med lite nedstämd. Som jag tidigare nämnde så brukar jag få vårtrötthet... och med det så blir jag även lite deppig. Jag tror det har och göra med att jag fyller år under våren. Saker och ting blir så påtagligt, livet blir så påtagligt. Allt som händer under året, mitt år börjar när jag fyller år och slutar när jag fyller år. Jag går helt enkelt inte efter månadernas ordning Så nu är jag helt enkelt lite deppig/nedstämd. På måndag mår jag nog bra igen.
Snooze
Klockan ringer nio... snooze, nio minuter efter nio.... snooze, 18 minuter efter nio.... snooze, 27 minuter över nio... snooze, 36 minuter i tio...snooze, 45 minter i tio... snooze... 54 minuter i tio... snooze. Jag är vårtrött. Klockan halv elva vaknar jag... halv tolv stiger jag upp ur sängen. Varför vill jag bara sova? Alltid samma sak vid den här tiden på året. Jag är grymt dum... jag har en tenta att skriva. Måste gå och handla rosenrot idag så jag kan bli mig själv igen.
Lazy one
Det är jag just idag. Sitter på jobbet och ugglar. Väldigt lugnt idag. För lugnt idag. Men jag fick lite sällskap av en kollega som hade vägarna förbi. Han gick och köpte ett stort Orginalmål åt mig som jag snällt krängde i mig. Kunde inte bli bättre än så.
Jag är extremt trött idag, extremt bakis och extremt gnällig. Det blev en flaska vin för mycket igår. Tårar strömmade och jag ville hem till Skåne, till mina flickor. Vem träffar jag inte då? Jo den hederliga snödrive-killen som än en gång fick se mina tårar.
Har tänkt ganska mycket på Celona den senaste tiden. Jag tänker på henne ofta men den senaste veckan har jag tänkt väldigt mycket. Det är nog det jag gör, tänker och tänker. Medvetenhet, det är mitt problem. Och igår brast det med hjälp av en flaska vin. Men som min kära vän M sa så behöver man bara få ut det. Det konstiga är att jag hade extremt trevligt igår och var glad men så från ingenstans kom det. Det är väl det som kallas sorgearbete?
Experiment
Jag älskar att experimentera med foton... här kommer ett tagit i lördags!
Visst ser vi ut som ABBA!?
Anna & Lina
tankar
Den senaste tiden har jag haft sömnsvårigheter. Jag kan känna mig mega trött men när jag lägger mig i sängen för att somna så går det inte! Vad gör man? Jag läser å läser, ja jag har tom använt mig av ljudböcker men ack nej jag kan fortfarande inte somna. Sen finns det ett annat problem, jag kommer inte upp på morgonen, när min telefon ringer så ignorerar jag den, sätter kudden över örat och somnar om. Ja, Petra har fått ring mig flera flera gånger och då har hon ändå en ringsignal som är ganska så högljudd. Förmodligen tänker jag alldeles för mycket just nu, min hjärna är på språng konstant. Om någon har tips på vad som får en att somna så dela med er! Nu måste jag packa ihop mina lilla lägenhet!
nytt år å nya krafter
Satt och tittade i genom min gamla inlägg (som jag nu tagit bort) och kom fram till att jag söker sympati, i de flesta inläggen handlar det om min ilska gentemot Joel, fast numera känner jag ingen ilska mot honom. Han gav mig det svar jag väntat så länge på. Och jag kunde inte sagt det bättre, hur kunde jag ens tro att det någonsin skulle bli vi två? Ja ibland kan det bli så fel. Inte bara avståndet utan bara tanken på att jag skulle vara tillsammans med någon som inte respekterar mig, eller att jag skulle vara tillsammans med någon som är en patologisk lögnare, nej aldrig då är jag hellre ensam. Visst är jag svag och osäker på mig själv ibland men någonstans så vet jag vad jag förtjänar. Men nu är det slut på att tycka synd om sig själv å istället ta sig i kragen och lägga ner energi på sådant som får en att må bra. Och när gör man det bäst? Jo precis; när man inlett ett nytt år, 2008 med andra ord. Nä nu ska det bli andra bullar bakta, om exakt två veckor befinner jag mig i Umeå, Outforskade marker för min del. Känns väldigt bra! Och på tal om en annan kulig grej... det är faktiskt "bara" tolv månader kvar till jag å Anna åker :)
Imorgon lämnas uppsatsen in om ni vill läsa den så kommer den att läggas ut på xerxes! I let u know! Inte för att det är en bra uppsats men som vår handledare sa så; GÖR EN UPPSATS, GÖR INGEN BRA UPPSATS BARA GÖR EN UPPSATS! Och det har vi gjort!
Svart månad är över
Usch vad jag gjort bort mig nu! Nu är det en vit månad som gäller...i alla fall på hemmaplan. Och jag började igår, gick riktigt bra faktiskt man blir så mycket mer medveten om vad som händer runt omkring. Kändes jävligt skönt att gå hem och veta att idag så har det inte hänt något som jag behöver känna ångest för. Att vakna i morse och må bra! Min vita månad har just startat.
Killevippen
Ibland önskar jag att jag kunde bli lika liten som Nils Karlsson Pyssling. Tänk vad mycket kul man skulle kunna göra då...jag skulle kunna spionera på en massa människor utan att dom har en susning om att jag är där. Jag gillar och spionera och tjuvlyssna, när jag var liten la jag aldrig på luren när mamma pratade i telefon utan satt alltid kvar och lyssnade. Lite av en Nicke Nyfiken. Så nu önskar jag att jag kunde ta på en spik och säga; Killevippen!
