slajna

Jaha då har veckan man längtat OCH jämrat sig över gått, ganska smärtfritt de första dagarna men sen så bröt helvetet lös! Lina var arg, ledsen och glad på samma gång dock tog argheten över och Lina blev tokig. Sådär tokig som Lina blir en till två gånger om året.  När Lina stod där i snödrivan med krokodiltårar så kommer en kille, killen hade jag stått i kö med tidigare på kvällen. Jag grät och jag grät men han stod kvar och tröstade mig utan att ens känna mig. När jag sedan tog upp telefonen för att ringa den som fått mig så ledsen så sa han bara lugnt; Nej, ring inte honom han är ett skithuvud. Så Lina la ner telefonen (ja i alla fall under kort stund). Han fortsätter att trösta en hysterisk Lina som till sist lugnar ner sig och börjar småprata med honom, killen lyckas till med få Lina att le igen, Lina går in för att tvätta av sig (man är ju inte direkt vacker med en massa mascara i fejset).  Går sedan ut för att se om den här räddande killen fortfarande är kvar men det var han inte. Vet i alla fall att han bor i samma stad som mig snart. Tack säger jag i alla fall! Det är tur att det finns killar som är vackra inombords, hade nästan glömt bort att den sorten faktiskt finns.

Usch vad jag gjort bort mig nu! Nu är det en vit månad som gäller...i alla fall på hemmaplan. Och jag började igår, gick riktigt bra faktiskt man blir så mycket mer medveten om vad som händer runt omkring. Kändes jävligt skönt att gå hem och veta att idag så har det inte hänt något som jag behöver känna ångest för. Att vakna i morse och må bra! Min vita månad har just startat.