slajna

Helgen har varit vit men ändå så full av trötthet. Tröttheten beror på jobb. Jag har jobbat hela helgen, eller ja 16 timmar på ett dygn. Det känns som om det vore hela helgen.

Den senaste veckan har varit ganska lugn, inget utöver det vanliga har hänt. Tills igår. Tills idag.
Just nu har jag väldigt mycket att plugga. Efter att ha läst på Socionomprogrammet i tre och under dessa tre år faktiskt haft det ganska lugnt så trodde jag att studier på universitetsnivå är ju inte så extremt jobbiga,. Men efter att ha läst psykologi i fyra veckor förstår jag vad universitetsstudier innebär, tji fick jag. Rita näsan, örat eller ögat och förklara vilka delar som finns och vilka funktioner dessa har i nervsystemet och hjärnan. Är det läkare jag läser till? Fortsättningsvis så lär dig produktmomentkorrelationskoefficienten (vet inte ens om jag fick till stavningen)? Lär dig också allt inom ämnet psykologi, historia, teorier, gubbar, personlighetstyper, störningar och mycket mycket mer i den 950 sidiga boken. När du då klarat av detta prov då ja då har du fått 7.5p av 15p av Introduktionskurs i psykologi.  Jag vill inte ens veta vad de andra 7.5 poängen är. Ni ser mig om 1,5 vecka då kommer jag krypa ut från Röda rummet (för er som inte vet är detta ett rum med bara böcker och absolut tystnad, går du in är du inne).

Kram!

P.S Böckerna är dessutom på engelska. Jag har insett att jag suger på engelska.

Ungefär 20 ggr om dan går jag in på SMHI för att kolla hur väderleksrapporten ser ut. Det ser ljust ut. Varför går jag inte bara ut istället? Varför sitter jag här hemma i mitt mörka rum framför datorn? Varför inte njuta av vädret istället?

Jag har fått tillbaka min röst igen. När jag vaknade i morse körde jag; Testing testing! Och jodå jag kunde prata. Min röst nu enbart sexigt hes. En tjej i min klass bjöd in mig till hennes studentboende, ja alltså hon tyckte jag kunde flytta i ett av rummen i hennes korridor. Hon och hennes korridorskamrater håller nämligen på att starta ett band och jag erbjöd då mig att sjunga. Ja nu när rösten är bra igen :)

Idag har jag varit skolan hela dagen... nästan hela dagen. Kom dit vid tolv och åt en "lunch" med Anna. Sen satte jag mig på biblioteket och läste lite. Sen hade vi en föreläsning. Vår lärare eller ja professor ser precis ut på det sättet en professor bör göra. Hängslen, uppvikta byxor som slutar vid ankeln...  en lååång mustasch... ja ni kan nog se honom framför er. Nä nu ska jag hitta på något vettigt! Ha d!

Jaha, här sitter jag framför min dator lyssnandes på Foo Fighters "The Pretender" och funderar på hur man börjar skriva på sin nya blogg. Jag är väldigt ny på det här området, var i och för sig ganska flitig att skriva dagboksinlägg på Lunarstorm när den tiden begav sig... då gjorde jag det mest bara för att irritera andra människor som satt och spionerade på mig. Anledningen till att jag blev så irriterad över andra människors nyfikenhet är för att jag var/är den värsta.

Idag börjar jag och min kära uppsatspartner att intervjua... himla vilka problem vi stött på först har vi suttit i två veckor och inte gjort något vettigt alls... Petra fick ångest, jag fick ångest och så tog vi tag i saken igen... möttes upp på biblioteket och ja vad hände där? Jodå, vi var super ambitiösa! Helgen kom och jag fick besök, festade hejvilt och pratade med Petra som då fått ångest igen, jag fick ångest och vad gjorde vi? Jodå, vi blev super ambitiösa! Nu har vi i alla fall kommit så långt att vi faktiskt har hittat några intervjuoffer. Men då insåg vi att vi var i behov av en diktafon och ja alla diktafoner i hela Malmö är slut. Men så blev vi ambitiösa igen och fick tag på en diktafon samma dag som vi har vår första intervju! Vad vill jag komma fram till... jo, jag vill veta vad är som gör oss så ambitiösa?