inget återvändo
Jaha nu var det verkligen färdigt, uppsatsen är inlämnad och lämnad åt sitt öde, GODKÄND, GODKÄND m. komplettering eller ICKE GODKÄND. Jag hoppas naturligtvis på det första, men troligen blir det att komplettera. Vår handledare har varit grymt jävla bra med mig och Petra. I slutet av november träffade vi honom, då var vi inte fullt så glada som vi är nu eller som jag är nu (kan tyvärr inte prata för Petra). Vi hade ingen motivation och vi visste inte ens vilka av alla dessa teorier vi skulle använda i vår analys, vi hade fastnat helt enkelt. Petra sa senast igår till mig att hon faktiskt inte trodde att vi skulle bli färdiga i tid. I alla fall så berättade vår handledare att han tillsammans med sina vänner (på fester!) sitter och kommenterar stackars studenters C-uppsatser. Han berättade att Lunds universitet spottar ut riktigt kassa uppsatser varje år. Examinatorerna orkar helt enkelt inte med studenterna och ger upp hoppet om att den stackars studenten någonsin kommer att göra en bra uppsats och därför blir hon/han godkänd fastän uppsatsen rent ut sagt suger. Och där sitter då vår handledare och skrattar åt uppsatserna.. men jag måste faktiskt erkänna att det kändes jävligt skönt att höra det. Naturligtvis hoppas jag inte att någon sitter och skrattar åt min och Petras men det känns skönt att man inte ska ta det på fullaste allvar. Intresseklubben antecknar. Nog snackat om denna jävla uppsats.
Över till mina tankar gällande Umeå
Jaha vad vet jag om Umeå?! Absolut ingenting, sist jag var där var jag fem år och minns verkligen ingenting. Jag vet inte hur stan ser ut, jag vet inte var man går ut, vilka affärer som finns, jag vet inte om staden är platt eller om den är berg å dalbana. Nä Lina vet ingenting. Hur känner jag då? Just nu känns det lite konstigt, får mina glädjeskutt då å då men nervös känner jag mig inte eftersom jag inte vet vad jag ska vara nervös inför. Klart att första dagen i skolan kommer vara lite pirrig, vad jag förstått så kommer det gå typ 50 andra i min klass. En annan sak som jag faktiskt oroar mig för är hur jag ska göra med mina grejer, jag menar man får bara ha med sig 20 kg på planet och det betyder med andra ord att min lägenhet med alla mina saker, ja hela mitt liv ska rymmas i dessa 20 kg. Det kommer nog att gå bra, hoppas jag.
Hur känns det att lämna Malmö då? Malmö och jag har väl aldrig riktigt kommit överens, har alltid känt mig lite bortkommen här. Fast det senaste halvåret har jag ändå upptäckt sidor av Malmö som gjort att jag faktiskt börjat känna mig lite hemma. Så jo det är klart att jag kommer att sakna det. Men men livet går vidare!
Nä nu blev jag less...hej hopp
Över till mina tankar gällande Umeå
Jaha vad vet jag om Umeå?! Absolut ingenting, sist jag var där var jag fem år och minns verkligen ingenting. Jag vet inte hur stan ser ut, jag vet inte var man går ut, vilka affärer som finns, jag vet inte om staden är platt eller om den är berg å dalbana. Nä Lina vet ingenting. Hur känner jag då? Just nu känns det lite konstigt, får mina glädjeskutt då å då men nervös känner jag mig inte eftersom jag inte vet vad jag ska vara nervös inför. Klart att första dagen i skolan kommer vara lite pirrig, vad jag förstått så kommer det gå typ 50 andra i min klass. En annan sak som jag faktiskt oroar mig för är hur jag ska göra med mina grejer, jag menar man får bara ha med sig 20 kg på planet och det betyder med andra ord att min lägenhet med alla mina saker, ja hela mitt liv ska rymmas i dessa 20 kg. Det kommer nog att gå bra, hoppas jag.
Hur känns det att lämna Malmö då? Malmö och jag har väl aldrig riktigt kommit överens, har alltid känt mig lite bortkommen här. Fast det senaste halvåret har jag ändå upptäckt sidor av Malmö som gjort att jag faktiskt börjat känna mig lite hemma. Så jo det är klart att jag kommer att sakna det. Men men livet går vidare!
Nä nu blev jag less...hej hopp
Kommentarer
Trackback
