Din dag

Det gör fortfarande ont. Ett år. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Det är din dag idag. Älskar dig. Saknar dig.

Killevippen

Ibland önskar jag att jag kunde bli lika liten som Nils Karlsson Pyssling. Tänk vad mycket kul man skulle kunna göra då...jag skulle kunna spionera på en massa människor utan att dom har en susning om att jag är där. Jag gillar och spionera och tjuvlyssna, när jag var liten la jag aldrig på luren när mamma pratade i telefon utan satt alltid kvar och lyssnade. Lite av en Nicke Nyfiken. Så nu önskar jag att jag kunde ta på en spik och säga; Killevippen!

I natt jag drömde....

Oh, jag vaknade i morse efter världens härligaste dröm! Jag och Anna var i Chile, vi vandrade uppför bergen och allting var så underbart vackert. Men så vaknade jag och insåg att det är ett år tills dess, back to life, back to reality! Över till intervjuerna... Petra och jag skulle igår ha haft vår första intervju... vi skulle vara ambitiösa! Men nää då funkar inte inspelningsbandet... alltid är det något! Men men jag är inte orolig efter uppförsbacken kommer alltid en nedförsbacke!


Nu sitter jag här i min ensamhet på jobbet, inte en kotte så långt ögat kan nå. Passar på att kolla lite jobb inför min flytt till Umeå. Det verkar finnas lite inom hotellbranschen, gött! Det gillar jag fast jag måste ju först veta om jag kommer in på skolan eller inte, fast det tror jag att jag gör!




/Lina - med en värmefläkt i huvudet


Att börja....

Jaha, här sitter jag framför min dator lyssnandes på Foo Fighters "The Pretender" och funderar på hur man börjar skriva på sin nya blogg. Jag är väldigt ny på det här området, var i och för sig ganska flitig att skriva dagboksinlägg på Lunarstorm när den tiden begav sig... då gjorde jag det mest bara för att irritera andra människor som satt och spionerade på mig. Anledningen till att jag blev så irriterad över andra människors nyfikenhet är för att jag var/är den värsta.

Idag börjar jag och min kära uppsatspartner att intervjua... himla vilka problem vi stött på först har vi suttit i två veckor och inte gjort något vettigt alls... Petra fick ångest, jag fick ångest och så tog vi tag i saken igen... möttes upp på biblioteket och ja vad hände där? Jodå, vi var super ambitiösa! Helgen kom och jag fick besök, festade hejvilt och pratade med Petra som då fått ångest igen, jag fick ångest och vad gjorde vi? Jodå, vi blev super ambitiösa! Nu har vi i alla fall kommit så långt att vi faktiskt har hittat några intervjuoffer. Men då insåg vi att vi var i behov av en diktafon och ja alla diktafoner i hela Malmö är slut. Men så blev vi ambitiösa igen och fick tag på en diktafon samma dag som vi har vår första intervju! Vad vill jag komma fram till... jo, jag vill veta vad är som gör oss så ambitiösa?


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0