Snus
Jag har varit rökfri i fyra månader. Ja nästintill rökfri. Jag har rökt när jag festat till det, det medger jag. Men med tanke på att jag tidigare rökte ett ciggpaket om dan så är jag väldigt nöjd med att jag bara rökt vid fest. Inte ens när jag varit upprörd har jag rökt. Inte ens när kusinen J kommit smygande på kvällen och velat ta en kvällscigarett har jag rökt. Inte ens när Lillan rökt har jag rökt. När jag varit ute på krogen har jag kanske rökt en cigg. Jag har i princip rökt som mest när jag haft en förfestdrink i min hand. Jag har köpt ett ciggpaket när jag festat vaknat nästa morgon med 15 cigaretter kvar, lagt det i min bokhylla och tagit fram det först när en ny fest börjat. Jag har varit duktig. Jag är numera en tvättäkta snusare. För även om jag har dom där cigaretterna och även om snuset är slut så trippar jag iväg till Ica och köper mig en ny dosa snus. Jag har inte ens en tanke på att jag ska välja en cigarett framför mitt älskade snus. Jag älskar snus och jag kan inte förstå att jag tidigare tyckt att detta var vidrigt. Det är gott och visst det är beroendeframkallande.
Folk skakar på huvudet och säger men att snusa är inte bra. Nej det är det inte. Jag förstör min tänder, jag fräter sönder min läpp och jag får i mig en massa nikotin. Ja det finns säkert en massa andra saker som inte är bra med snus. Men det absolut viktigaste för mig är att snus ÄR bättre än att röka. Jag kan känna lukter, jag förstör inte mina lungor, mina blodkärl, min hals, Jag mår helt enkelt lite bättre när jag snusar. Det är helt enkelt fint som snus.
Jag är mäktigt stolt över mig själv. Och jag är mäktigt stolt över att vara snusare! Så istället för att rynka på näsan så fan var ni också mäktigt stolta över mig om inte mäktigt så åtminstone stolta. Var stolta över att snuset är mitt allt och inte Marlboro Light!
Go Lina!